Jag kikade in här för att jag tänkte ventilera lite tankar kring Caspians besök på gamla förskolan, min introduktion på nya jobbet och det faktum att Clara strax fyller ett år. Men jag får inte ihop det. Skulle verkligen behöva skriva av mig här oftare så jag slipper skriva en hel roman och sedan radera den om och om igen för att få ihop det till något sammanhängande med en poäng. Det blir alltid så mycket jag vill säga att det blir svårt att få ihop.
Nu har jag suttit med datorn i knät säkert 55 minuter och skrivit hela tiden men raderat om och om igen. Vill få ut så mycket på en och samma gång. Det är svårt att ventilera på den där lagom-nivån. Men nu blir det enkelt. Och kort. Jättekort mot för hur mycket jag vill skriva men inte kan få ihop.
Väljer att bara nämna det uppenbara, att vi imorgon ska åka iväg för att fira midsommar. Det känns så konstigt att det är midsommar igen, förra året firade jag den helgen som höggravid med värkar var 5;de minut hela helgen. Från torsdag till söndag kl 02.05. Vill skriva att det var en lång och tuff helg men det var det inte, minns det bara som en helg full av förväntningar och längtan. Caspian fick sova hos mormor och morfar, vi åt midsommar middag med dom och sedan såg jag och Rickard serier i flera timmar i sträck, vi gick och köpte glass i det värsta regnoväder jag någonsin varit med om. Sen tidigt på söndagen mötte vi en fantastisk barnmorska och 1,5 timme senare fick vi träffa Clara.
Det känns så självklart att hon är med oss, svårt att se att vi har varit utan henne. Slogs av den tanken för någon dag sen att det känns så självklart att det är dom två, jag brukar säga att jag vill ha tre barn men just nu vet jag inte. Just nu känns livet så komplett med Caspian och Clara.
På tisdag fyller hon 1 år, ska försöka sammanfatta det här året i ett annat inlägg. Livets år. Jäklar vilket år det har varit. På så många vis, det har varit ett år fullt av extra allt.