Jag har fått tillbaka min sömn. En för många liten detalj, något som kanske inte är så viktigt och som man kanske haft problem med länge. Men för någon som alltid älskat att gå och lägga sig på kvällen. Njutit av att krypa ner under täcket, läst en bok och somnat direkt sedan så har…
Ett år av mörker
Jag brukar alltid sammanfatta året som gått, se tillbaka på fina minnen och bilder. Tycka det är kul att se tillbaka och sammanfatta. Men inte i år. Jag har inte klickat på en enda återblick som kommit upp i sociala medier. Jag har inte bläddrat tillbaka i mitt fotoalbum. Det har varit ett jätte, jättejobbigt…
Simmar i sorgen
När jag simmade igår tänkte jag på att den här veckan har varit lättare än tidigare. Ja, jag har börjat simma igen. Älskade att simma när jag var yngre. Och nu också. Det är ångestbefirande att se händerna glida framför en i vattnet och känna hur kroppen följer efter helt utan tyngd. Det har varit…
Säsongsavslutning
Idag låste jag kontorsdörren för den här sommaren. Nu är sommaren slut på riktigt, mitt lilla sommarjobb är över. Jag har i sommar vikarierat som samordnare på mitt jobb. I vanliga fall jobbar jag ju utifrån vad samordnarna planerar åt mig, i sommar har jag varit en av de som planerat och skött allt administrativt…
Även den här sommaren tar slut
Till slut. För mig har den här sommaren känts så lång, oändlig men inte på ett härligt jag vill aldrig att sommaren tar slut sätt utan mer som att jag stått i kvicksand och trampat hela sommaren. Jag fattar att man tycker att jag borde ha gått vidare nu, släpp den där jävla hunden nu….
Ett år äldre
Håller andan och längtar efter att få lägga hela det här året till historien. Jag fyller år imorgon och för första gången i hela livet så vill jag absolut inte fira någonting. Vill inte påminnas om att tiden går. Min tid står fortfarande stilla. Min mamma och pappa hälsade på idag när dom skjutsade hem…
Livet fortsätter?
Det är så konstigt att livet bara fortsätter. Vardagen. Ekorrhjulet. Allting fortsätter snurra fastän allting stannat still. Det känns lättare att andas nu men det gör fortfarande ont. Så ont.
Paniksorg
Det närmar sig två månader och jag skulle kunna skriva att det känns lättare. Att man har vant sig. Att tiden läker sår. Att det inte känns som ett tomt hål i bröstkorgen. Och att tårarna har slutat rinna. Men det har det inte. Ingenting känns lättare, det känns precis lika jävla pissjobbigt. Hjärtat känns…