Hade med mig den tyngsta packningen jag någonsin burit när vi åkte till stugan. När Clara frågade om hon fick krama Lexie för att sedan ta upp urnan i famnen en stund så brast mitt hjärta åter i tusen bitar. Har skjutit på det här hela sommaren. Men nu behövde hon få begravas innan snön…
Simmar i sorgen
När jag simmade igår tänkte jag på att den här veckan har varit lättare än tidigare. Ja, jag har börjat simma igen. Älskade att simma när jag var yngre. Och nu också. Det är ångestbefirande att se händerna glida framför en i vattnet och känna hur kroppen följer efter helt utan tyngd. Det har varit…
Säsongsavslutning
Idag låste jag kontorsdörren för den här sommaren. Nu är sommaren slut på riktigt, mitt lilla sommarjobb är över. Jag har i sommar vikarierat som samordnare på mitt jobb. I vanliga fall jobbar jag ju utifrån vad samordnarna planerar åt mig, i sommar har jag varit en av de som planerat och skött allt administrativt…
Även den här sommaren tar slut
Till slut. För mig har den här sommaren känts så lång, oändlig men inte på ett härligt jag vill aldrig att sommaren tar slut sätt utan mer som att jag stått i kvicksand och trampat hela sommaren. Jag fattar att man tycker att jag borde ha gått vidare nu, släpp den där jävla hunden nu….
Ett år äldre
Håller andan och längtar efter att få lägga hela det här året till historien. Jag fyller år imorgon och för första gången i hela livet så vill jag absolut inte fira någonting. Vill inte påminnas om att tiden går. Min tid står fortfarande stilla. Min mamma och pappa hälsade på idag när dom skjutsade hem…
Livet fortsätter?
Det är så konstigt att livet bara fortsätter. Vardagen. Ekorrhjulet. Allting fortsätter snurra fastän allting stannat still. Det känns lättare att andas nu men det gör fortfarande ont. Så ont.
Paniksorg
Det närmar sig två månader och jag skulle kunna skriva att det känns lättare. Att man har vant sig. Att tiden läker sår. Att det inte känns som ett tomt hål i bröstkorgen. Och att tårarna har slutat rinna. Men det har det inte. Ingenting känns lättare, det känns precis lika jävla pissjobbigt. Hjärtat känns…
En månad
Sorgen äter upp mig inifrån. Det känns som jag är helt tom, jag är bara ett skal som lever vidare medan mitt hjärta har gått i tusen, tusen, tusen, tusen, tusen bitar. Tårarna tar aldrig slut och tomheten runt omkring mig bara ekar. Jag brukar älska att vara hemma men inget har någonsin stämt mer…
Oändlig sorg
Det känns som att hela mitt liv har tappat all sin mening. Jag orkar knappt andas. Det är så tungt. Varenda steg är tungt. Varenda andetag är tungt. Jag orkar inte hålla uppe min kropp. Allt är tungt. Allt är ett jävla mörker. Jag trodde att jag var förberedd. Att jag visste vilken sorg det…