Caspian längtar efter att bli storebror. Mitt hjärta smälter varje gång han pratar om bebisen och vill krama magen. Han funderar så mycket just nu, som alla andra treåringar och bebisen är han så nyfiken på.
I eftermiddag var han så arg på mig och försökte bryta sig loss med alla knep han kom på, till slut körde han på ”jag vill krama bebisen” – smart drag, för han vet att mitt hjärta smälter när han gör det. Han gick från argare än argast till lugn på tre sekunder. En längre stund låg han med kinden mot magen och kände bebisen röra sig där inne. En liten stund senare sov han.
Tre år är en jobbig ålder, herregud vad mycket som händer i denna lilla människa. Trots, utbrott – som att alla känslor är utanpå och dom exploderar utan förvarning. Allt från gråt och vrede till att överösa en med kärlek. Och inför bebisens ankomst är längtan en så stor känsla hos den här blivande storebrorsan att mitt mammahjärta svämmar över.
Nu är det inte allt för länge kvar, strax slutar jag arbeta och då börjar den evighetslånga väntan som egentligen bara är ett par veckor. Tänk att om ett par veckor ska våra familj utökas från tre till fyra. Galet. Underbart.