Fortsättning på min sommarresumé, ville avsluta förra inlägget med uppmaningen om cykelhjälm.
Min födelsedag blev jättefin, trots omständigheterna kvällen innan. Våran gemensamma födelsedagsfest blev bra, jag är väldigt glad och tacksam för alla inblandade. Jag hade skitkul! Verkligen. Och att så många av våra vänner kunde komma var mer än jag hade önskat. Jag var ganska stressad inför över att det kunde bli stelt och spretigt, vi var kring tjugo personer där dom flesta aldrig träffats tidigare, ett åldersspann på 40 år mellan de yngsta och äldsta – det kunde verkligen ha blivit en rejäl pannkaka av allt.
Men så här i efterhand känns ju den stressen töntig, klart det blev kul. Vi har världens roligaste kompisar, det är ju därför vi tycker så mycket om dom. En stor blandning av personligheter. Personer som syskon, vänner man känt sedan unga tonår, vänner man fått på senaste, kollegor, syskons respektive. Ett så härligt gäng, det blev så himla himla himla bra. Jag hade lagt några timmar på att anordnat en bäst i test tävling/lek som jag tror gjorde mycket av kvällen, tävlingsinstinkten hos våra vänner är det ju inget fel på kan jag lova. Jag skrattade så mycket. Dagen efter krattade vi toalettpapper som regnat fast i gräsmattan och vi har nog fortfarande Nerf skott i gardinerna.
Tävlingen blev en hit. Sen att både domare och deltagare var lite för förfriskade mot slutet så vem som vann förblir nog ett mysterium. Men kul hade vi! Så jävla kul.
Rickards barndomskompis hade med sig en polaridkamera och fotograferade kvällen, sen fick vi bilderna som present. Absolut en av de bästa presenterna.
Vi hade lämnat semestern så oplanerad som möjligt utöver festen. Det var det enda vi visste skulle bli av. Sånt har jag blivit bättre med sen barnen kom, att inte planera så långt fram. Det är så mycket som kan ändras och hindras. Har varit så många gånger senaste åren som jag sett framemot något men sen har nån jävla vab förstört eller något annat otrevligt.
Och den här sommaren har ju vädret verkligen varit relevant för vad man kan hitta på och inte. Och då vi har en hund som inte kan följa med, inte kan vara hos vem som helst och som vi just nu är glada för varje dag vi får tillsammans med henne. Så vi planerade väldigt lite den här sommaren.
Men vi ville komma iväg en sväng och pratat om fjällen sen tidigare. Men jag är inte sugen på vandring i timmar. Jag är ännu mindre sugen på vandring i timmar i regn med barn.
Så hittade vi en stuga/lägenhet i Åre som vi hyrde några dagar med Tina och Jonas. Vi hade inte toppenväder i mångas ögon men för oss var det perfekt, lite duggregn och svalt. Vi var upp till Åreskutans topp, en jäkla vandring rakt upp i molnen. Sikten var hundra procent dimma. Toppstugan var stängd, fick vi veta tio minuter innan vi var uppe på toppen. Men sen att sitta sju stycken blöta, hungriga, trötta, smått irriterade personer i den lilla farstun på Toppstugan, ätandes majskakor och smutta på en Fanta exotic är nog bland det finaste minnena jag har från årets semester.
Och vandringen ner var så fin. För att försvara att jag inte ville vandra men gjorde det ändå, det här var bara en liten toppvandring, totalt kanske 2,5 timmar utomhus. Vi åkte lift upp och gick sista biten till toppen. Så duggregnet överlevde vi allihopa utan problem. Sen besökte vi Tännforsen en dag då vi var i Åre, lagade lunch på stormkök och tittade på vatten i duggregn. Det är något speciellt med att vara ute i naturen och se barnen hoppa omkring.
Egentligen så gjorde vi inte så mycket där. Det blir ganska avslappnat när det är halvtaskigt väder och ett av barnen måste sova på dagen och så, det blir naturligt uppdelat i små äventyr. Vi bodde i en jättefin lägenhet och jag tror vi kommer att besöka Åre igen när barnen är lite större.
Efter Åre blev det sommarlov på hemmaplan. Bad i poolen, McDonalds efter önskemål, besök hos Rickards farmor och farfar, plockade bär hemma hos mina föräldrar. Sånt där somrigt, prestige löst. Avslappnat. Bara vara med varandra.
Och sen blev det en liten spontan resa några mil norrut med husvagnen. De där vännerna vi inte hade sett på fyra år pga livet med pandemi och småbarn, de välkomnade oss hem till dom för några dagar. Det blev riktiga sommardagar – fullt av sol, bad, lek, bastu och kvälls simning i sjö. Så kul att se barnen lära känna varandra. Och hur vår vänskap är helt oförändrat fastän vi knappt hört av varandra på år. Finns ingen finare vänskap än det.
Ett annat favoritminne från sommaren blir kvällarna jag och Elin satt ute på deras veranda med varsitt vinglas, lyssnade på sommarprat och försökte oss på makramé.
Nu har Rickard börjat om att jobba, jag och barnen har den här veckan ledigt också. Jag tog några dagar extra ledigt och nu känns det väldigt klokt. Vi hinner förbereda oss inför höstterminens start. Håller på att vända tillbaka sovrutiner, det går ju jävligt snabbt att vända ifrån men komma tillbaka till det är inte alls lika enkelt. Vi har klippt sommarfrillorna och hämtat ut Caspians glasögon som förstördes i olyckan. Det börjar kännas som att vi är redo för höst nu.
Just nu då ja skriver det här så öser regnet ner utanför och på bordet står levande ljus och svajar. Jag är redo för hösten. Redo för vardagen. Precis den här känslan man vill ha efter semestern. Jag redo att släppa taget om den här sommaren. Hjärtat är fullt efter en sommar med goda vänner. Tack för allt.