Nu checkar vi strax ut från jullovet. Jag har haft jullov med barnen i 15 dagar – med ett taktiskt avbrott för att jobba nyår där mitt i. Idag har hela min kropp skrikit efter vardag, jag är så färdig med lov.
Det har varit jättemysigt att vara lediga tillsammans, första 11 dagarna var vi lediga hela familjen. Tråkigt nog fick både jag och Rickard feber i julklapp och däckade vid 19 på julafton, sen låg vi på soffan fram till onsdag. Så dom där lediga dagarna bara sprang iväg. Men känner faktiskt inte att det gör något.
Jag har kvar lite på listan över saker jag hade tänkt hinna göra, som att hälsa på bekanta och hitta på aktiviteter med barnen, men som av en eller annan anledning inte blivit av. Mycket på grund av att jag inte har velat stressa något. Men jag är helt okej med det, jag försökt vara ledig på mycket som möjligt.
Kikade nyss igenom telefonen efter bilder och tänkte lägga upp ett sånt där typiskt ”titta vilket mysigt jullov vi har haft”-inlägg på Instagram. Men insåg snabbt att det inte blir något, jag har knappt tagit några bilder alls. Tror det finns någon på systemkameran från julafton men i övrigt var det väldigt ont om foton.
Men vi har hunnit göra både stort och smått;
Lilla julafton på byn med Caspian, uppesittarkväll, bakat och lagat mat inför julafton, julafton hemma hos oss, sjukdom, sett alla Harry Potter filmerna, spelat massor av Mario Kart, spelat sällskapsspel med barnen, en total renovering av ett stort dockskåp, barnen har varit till stugan med farmor och farfar, jag och barnen sov hos mormor och morfar två nätter, jag har träffat en gammal vän, gosat bebis, vi har haft videosamtal med en annan bebis, Caspian har haft hockeycup, vi har bakat bullar.
Vi har haft ett jättefint jullov. Lugnt och skönt i den mån det går med två huliganer i 3- och 6-års åldern. Lugn är icke deras starka sidor men vi har gjort så gott vi har kunnat. Vi har umgåtts massor och det är värt mest.
Men det har varit en tuff dag idag. Jag längtar efter rutiner och det tror jag mitt minsta barn också gör. Det har varit en känslomässig bergodalbana med henne idag, hon har haft ett jättestort närhetsbehov och en stor släng av separationsångest eftersom hon vet att idag var sista lediga dagen på ett tag. Hon har varit så mammig idag. Närhetsbehov är vi vana vid efter snart 4 år i high need babys tecken men nu när hon börjar vara så stor så är ju allting så stort. Hon är stor. Känslorna är stora. Hon är tung. Känslorna är tunga. Åh, fy vilken dag det har varit…
Men nattningen nu har hittills gått bra och jag vågar knappt andas högt för att inte störa friden. Imorgon kör vi första dagen på vårterminen. Vi säger hej då till ett jättefint jullov och säger hej till 2023, bring it on.