Förra fredagen slutade jag efter lunch och hämtade barnen. Dom gick och la sig på Claras säng tillsammans. Efter en stund kom Caspian ut och sa stolt ”nu sover hon”. Han hade sövt lillasyster helt själv och lugnt. Sen kröp han upp till mig i soffan där jag hade slagit på någon serie och satt och stickade på mina vantar i lugn och ro. Efter en stund sov han bredvid.
Det var en riktig kanon eftermiddag efter en lång vecka. Syskonbråken höll sig i bakgrunden för en gångs skull och lugnet fanns nog hos alla. Sen sov Rickard borta hela helgen så jag lät dom sova med mig, sov mellan två karatekids. Trångt men så jäkla mysigt.
Har levt lite på den där fina eftermiddagen sen dess. Och nu ikväll överraskade älskade Caspian igen med att vilja söva lillasyster. Så dom bäddade ner sig och somnade i hennes säng tillsammans ikväll. Mitt hjärta svämmar ööööver, att mina små har blivit så stora.
Ville bara spara det, något att påminna mig själv om när syskonbråken håller på att bli världskrig. Puss!