På några minuter var sommaren över. Det brukar kännas så, tycker alltid att semestertiderna brukar försvinna bara man blinkar. Men inte i år. Tycker dom här veckorna haft ett alldeles perfekt tempo.
Kan vara så att bråkiga barn i olika trotsiga faser i livet gör att dagarna kan kännas oändligt långa så fyra veckor ibland känns som fyra månader 🙂 🙂 Vet inte om det är knepet till att få sin semester att kännas lång istället för kort men det verkar då vara ett vinnande koncept.
Tycker i slutänden att vi lyckades med balansen. Vi har inte jagat aktiviteter åt barnen eller samlat på städer vi besökt. Vi har inte försökt maxa deras sommarlov och jag har inte arbetat en sekund under semestern mer än klippt gräset på sin höjd. Men ändå har vi hunnit en del och i mina ögon har barnen nog haft ett himla fint sommarlov. Bland alla syskonbråk och trotskaos så har det nog varit fint.
Men utan att försköna allting så var mina första semesterdagarna inte alls kul. Var som jag gick in i någon form av vägg av ångest då jag klev ut från jobbet efter sista passet. Ångest över alla förväntningar som finns på sommaren, allt jag önskade hinna, allt jag ville ge barnen i både upplevelser och platser, att inte nått mål inför sommaren som jag hoppats på, att inte kunna koppla bort allas perfekta instagram liv. Allting mixades i ångestbubblan under några dygn men sen sprack den och allt släppte. Efter det har sommaren (utan försköning) varit helt fantastisk, inga som helst förväntningar eller prestationer att nå upp till.
Hjärtat bubblar av fina minnen. När ångesten över förväntningarna släppte så blev allting så himla bra. Ibland är det så jäkla svårt att släppa och lita på att det löser sig. Att sluta älta sånt som ändrats, förändrats och aldrig kommer åter kan vara svårt. Men det går. Jag jobbar på det.
Men vi har haft fyra veckor som gått i precis lagom tempo. Jag har bilder på barn som klättrar i träd i stugan, badar i poolen och fiskar från bryggan. Bilder på Caspian som spelar minigolf på Byske havsbad som om han aldrig gjort annat, jäklar vilket bollsinne en pojke kan besitta. Det finns många bilder på barnen när dom leker i den lilla lekparken utanför förtältet, timmar tillbringades där på egen hand.
Jag har mycket bilder från stugan, har hunnit dit flera gånger i sommar. Känner att jag tagit igen lite förlorad tid där, de senaste åren har det inte blivit så mycket av det pga lite gravid, lite småbarn, lite gravid igen, lite småbarn till, lite jobb, lite husköp, lite jobb igen och annat som gått före. Samlat på mig så mycket ögonblick och bilder som möjligt, ska leva på dom till nästa sommar.
Vi har badat i älven jag och barnen. Jag har simmat i älven med min hund, topp tre bästa ögonblicken. Clara älskade att bada i älven, Caspians är rädd för vatten och hans skrikskratt då han badar är det roligaste jag hört. Så mycket vilja och rädsla i ett och samma skratt. Oslagbart.
Nu håller det här på att bli ett enda stort inlägg av rabblande av allt vi har gjort men vi har faktiskt varit väldigt bra på att göra ingenting också. Bara vara.
Den sista veckan har verkligen knytit ihop de hela. Jag är så jävla nöjd nu. Jag och Tina lyckades styra ihop fyra dygn trots att vi misslyckades helt med att synka våra semesterar och det känns som dom dygnet gjort hela sommaren. Fyra dygn av ett helt hjärta. Fan skaffa inte en bästa vän på så långt avstånd, det är så jävla dumt. Så jävla, jävla, jävla dumt. Man går runt och har ett halvt hjärta 350 dagar om året.
På dom här fyra dygnen var vi inte hungriga en sekund och vi skrapade ihop sommarlovets sista minnen för barnen. Det blev bad på badhset, korvgrillning vid storforsen och en eftermiddag på Piteå Havsbad. Och alldeles för mycket pokemon go.
Imorgon laddar vi upp och på tisdag börjar vardagen igen. Är så jäkla redo att säga hej då till sommaren. Är nog första gången i livet jag känner så, att jag kan leva på den här sommarens minnen till nästa sommar. Trots att den är åt helvete jävla långt bort.
Puss på er! Och kom ihåg att skita i förväntningar och sänk dina förhoppningar, det blir som det blir och oftast blir det himla bra till slut.