Det rullar på här, vi har hittat vardagen i vårt nya hem och samhälle. Även om allting är nytt så känns det verkligen som hemma och jag trivs här. Jag trivs i huset, det är helt perfekt för oss. Jag trivs i området. Jag trivs här. Och barnen trivs, ytorna utomhus utnyttjas redan från morgon till kväll.
I huset har det inte hänt så mycket mer sen vi packade upp, vi jobbar ganska mycket nu så det finns ingen tid till att ta tag i lådorna som är kvar och de första projekten vi tänkt oss. Idag hämtade vi hem husvagnen från vinterförvaringen, det känns töntigt kul att se den stående på gården. Och där om något har vi ju massa projekt på gång.
Husvagnen kommer att stå i svärföräldrarnas stuga i sommar eftersom jag inte har någon semester i år, så vi drar dit den kan vi pyssla med våra projekt dom dagar vi har ledigt och samtidigt umgås med familj. Tror det blir toppen. Men bara för att jag ser fram emot det blir de väl den regnigaste sommaren vi kan tänka oss.
Jag ville bara kika in här och berätta att jag trivs, att vardagen rullar på.
Jag såg en björn när jag körde hem från jobbet i onsdags. En vild björn. Den gick över vägen och eftersom jag var själv där i skogen så stannade jag där den hade gått över, då stod den en liten bit från vägen och tittade på mig. Så konstig upplevelse, som lustigt att se ett djur man vet finns i närheten men nästan ingen ser. Har sån respekt för björnar, dom är verkligen mäktiga. Om än det här var en ganska liten björn så hade vi ögonkontakt en sekund, närmare än så vill jag aldrig komma. Det räckte gott och väl.