Glädjen över att vi köpt hus och förbereder oss för flytten har hamnat lite i skym undan. I början av februari somnade min älskade lilla farmor in. Äntligen fick hon ro.
Även om vi sista veckorna önskat oss att hon skulle få slippa allt vad ålderdomen kommit med så är sorgen så total. Ett totalt mörker. Hela hjärtat blir tomt. Och i allt det här så har jag inte haft någon riktig tid att ta in att hon nu är borta. Det finns inte så mycket tid att tänka, reflektera och bearbeta.
Begravningen var i slutet på februari. En lördag och på söndagen efter skulle vi fira Caspians 4-års dag. Ena dagen slets mitt hjärta i tusen bitar av att ta farväl av farmor och den andra dagen lappades ihop igen av glädjen över att fira Caspians födelsedag med närmsta familjen. Det blev inget stort kalas som vi hade tänkt från början utan det blev litet, som ett plåster på det trasiga hjärtat. Tänk att vi har varit föräldrar i fyra år nu. Till en fantastisk kille som är så snäll och klok. Älskade barn.
Ja. Ville bara kika in och få det här skrivet. Såg framemot att börja uppdatera här kring flytten men livet kom i mellan. Men nu försöker vi blicka framåt och har börjat packa lite smått inför flytten till huset. Om 39 dagar får vi nycklarna!