Vi var 20 år gamla när vi flyttade hit. Vi flyttade hemifrån och jag bytte stad från Boden till Luleå. Den ena packade upp varor på ica och den andra började studera i Piteå. Lägenheten var sliten, hyresgästerna innan hade botten mindre evighet utan minsta underhåll. Vi vaknade efter första natten och såg hur väggen var full i vatten, plötsligt blev lägenheten en byggarbetsplats och var så i fyra månader. Sen hade vi torra väggar, nya tapeter och det blev vårt hem på riktigt. Lexie var valp och alla möbler var begagnade.
Sen dess har det gått snart sju år. Vi har bytt jobb några gånger, jag har varit student tre gånger, vi har bytt bil några gånger, möblerna har vi bytt ut allt efter som. Vi har förlovat oss. Vi blev föräldrar och gifte oss. Sen blev vi föräldrar igen.
Vi flyttade in här som ungdomar, bara vi två och Lexie. Det känns som en evighet sen. Så mycket vi har gjort, så mycket som har hänt.
Nu flyttar vi härifrån. Vi lämnar lägenheten. Vi lämnar Porsön. Vi lämnar Luleå. Det känns såklart lite läskigt, allt det här har ju varit hemma så länge och har varit vår trygghet. Vi kommer att flytta till ett hus i Älvsbyn. Äntligen har vi hittat ett hus som känns som rätt, ett hus som har det vi har sökt.
Vi har alltid tänkt oss ett hus utanför stan. Gärna utanför en by, lite ensamt och lugnt. Stora ytor, nära naturen och plats för alla intressen. Öppen spis och gärna grillstad på gården. Möjlighet för barn och hundar att springa fritt. Men med familjelivet har dom där drömmarna förändrats lite. Vi vill fortfarande inte bo i stan men det där med utanför känns opraktiskt och inte alls lika tilltalande nu med två barn som så småningom kommer gå i skolan, ha fritidsintressen och kompisar. Vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att vi båda två är lite för lata och bekväma för allt extra som skulle tillkomma genom att bo utanför en by. Som det är nu, då barnen blivit stora är en helt annan sak.
Nu har vi hittat ett hus som vi båda förälskat oss i. Det ligger i centrala Älvsbyn. Inte det minsta avskilt, det sitter till och med ihop med grannhuset. Det är ett grått kedjehus med plats för oss och vårt. En egen gräsmatta för lek, en altan för sällskap och plats för gäster. Nära till förskola, nära till affär. Älvsbyn ligger inom lagom radie för Boden och Luleå där vi har våra närmsta. Det är några mil att köra men det skrämmer inte.
Det är inget beslut vi tagit nu, vi har tittat på Älvsbyn under flera år nu och tänkt igenom allt vad en flytt innebär med jobb, förskola, bil. Vi känner oss förberedda. Det är ett genomtänkt beslut, inte alls så konstigt. Ändå känns det som vi fått försvara det mer än nödvändigt.
Vi är jätteglada och ser fram emot att flytta in i vårt hus. Helt galet att tänka de orden, vårt hus.
