Mammagrupper

Både det bästa och sämsta som finns. Facebookgrupper med mammor. Ett rent helvete. Antingen mammor som har fått barn eller hormonella monster till gravida kvinnor som oftast inte har några barn men ändå är proffs på barnuppfostran.

Kan inte nån leta fram statistik som visar samband mellan mammagrupperna på Facebook och jourcentraler/akuters ökade belastning? Det måste finnas ett samband. För jäääklar vad sjukvården blir belastade pga hysteriska mammor.

För er som inte är invigda i mammagruppernas universum så finns det hur många grupper som helst på Facebook som riktar sig till föräldrar/mammor. Pappagrupperna finns men är i jämförelse en fis i rymden. Jag är med i flera, mest för underhållningens skull om jag ska vara ärlig. Mitt facebookflöde är ett enda stort frågetecken kring om man ska skratta eller gråta när man läser inläggen som flyter runt där.

Reflekterat mycket nu kring hur olika grupperna ser ut idag mot för när jag gick med i dom för ca 3 år sen. Var med i några gravidgrupper då jag väntade Caspian, då var dom ganska lugna. Enstaka inlägg där trådstartaren uppmanades att åka till akuten för minsta lilla. Idag verkar det vara standard svaret på de mesta. Ont i tån? Akuten! Ont i själen? Akuten! Sand i skorna? Besök jourcentralen!

Nu när jag är gravid igen så är grupperna helt hysteriska. Visst en del är trevliga och man får mycket råd osv men… Skrik och panik, hysteri och hybris. Sitt ner i båten alla morsor, vad fan sysslar ni med?

Det är med gravidgrupp var kanske trevligt första gången för att då ville man veta och höra allt men nu sitter jag mest och scrollar igenom grupperna och tänker vad håller ni på med? Just nu, slutet av graviditeten, det börjar planeras BB-packning och bäddas vagnar. De flesta packar som om dom ska på utlandssemester utan tillgång till rinnande vatten. Vagnen bäddas som om juni är det nya januari.

Föräldrar är det värsta jag vet. Mammor är hemska.

När jag var yngre kunde det pratas om att man skulle skaffa barn samtidigt som ens vänner för att kunna uppleva det tillsammans, hjälpas åt, vara gravida samtidigt och uppfostra barnen lika. Idag är jag så glad att jag slipper det. Vi uppfostrade våran hund samtidigt som ett par kompisar som tog en valp från samma kull, där och då insåg jag att jag inte skulle vilja uppfostra ett barn samtidigt som några vänner. Visade sig att vi hade helt olika syn på hunduppfostran, så även sen vad gäller barnuppfostran.

Att skaffa barn utan att ens vänner har det kan många gånger kännas trist, inte ha någon i ens omkrets som riktigt förstår vad man går igenom som förälder i alla dessa faser men samtidigt, tror fasen min lilla umgängeskrets hade blivit ännu mindre om vi alla skaffat barn samtidigt.

Att bli mamma är på många sätt skitsvårt. Höra allas råd, plocka ut det som är vettigt och passar en själv, våga tro på det man själv tänker är rätt, våga testsa, våga gå emot strömmen, kunna säga ifrån åt andra vuxna, ta hjälp av familj – säga emot familj. Kan hålla på hur länge som helst.

Hitta sin roll som förälder är skitsvårt. Man vet inte hur det är före man är där och knappt då vet man vad man sysslar med. Men jag är jäkligt glad över att jag idag är säker nog på vem jag är som mamma att jag kan scrolla förbi i facebookgrupperna och inte ta åt mig av all skit som skrivs.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt, slogs bara av att hela mitt facebookflöde är fullt av hormonella, bitchar till morsor som klankar ner på osäkra mammor som gör allt för att göra rätt.

Finns det något rätt sätt att vara mamma på? Tveksamt. Säg till ifall det finns det, för jag har garanterat inte koll på vad som är rätt och fel i den här föräldravärlden. Men vet ni vad jag har koll på? Att jag är den bästa mamman för mitt barn.